Strängnäs äldreomsorgs största utmaning är inte brist på pengar. utan på bristande styrning och uppföljning. Det har blivit särskilt tydligt genom hemtjänstens kraftiga fall i nationella jämförelser samtidigt som Strängnäs kommuns ekonomi varit stark.
Strängnäs har under flera år redovisat stark ekonomi, stora överskott och god soliditet. Samtidigt har äldreomsorgen och särskilt hemtjänsten försämrats kraftigt. Den centrala frågan är:
Hur kan en kommun med god ekonomi leverera en äldreomsorg som återkommande får kritik?
Slutsatsen har varit att problemen främst handlar om ledning, organisation, uppföljning och prioriteringar – inte om att kommunen saknar pengar.
Hemtjänsten har försämrats kraftigt
Det mest uppmärksammade är utvecklingen i Hemtjänstindex.
- Plats 35 år 2022
- Plats 176 år 2023
- Plats 225 år 2024
Det innebär att Strängnäs gått från att ligga relativt högt till att hamna bland de cirka 20 procent svagaste kommunerna i landet enligt indexet.
Utvecklingen är så kraftig att den knappast kan förklaras av demografi eller socioekonomiska faktorer. Något i verksamheten, styrningen eller organisationen har förändrats.
Bristande kvalitetsstyrning
I de granskningar som diskuterats framkommer återkommande brister i det systematiska kvalitetsarbetet:
- otillräckliga riskanalyser
- svag egenkontroll
- bristfällig uppföljning av synpunkter och klagomål
- otydlig hantering av avvikelser
- föråldrade rutiner kring Lex Sarah
- otillräcklig analys av återkommande problem
Kort sagt:
Kommunen samlar in information om problem, men använder den inte tillräckligt systematiskt för att förbättra verksamheten.
Skillnad mellan hemtjänst och särskilt boende
Problemen finns framför allt i hemtjänsten. Brukarundersökningar som diskuterats visar att:
- hemtjänsten tappat kraftigt i nöjdhet
- särskilda boenden klarat sig betydligt bättre
Personalen är inte problemet
Ett återkommande tema har varit att medarbetarna ofta under hög belastning och svåra förutsättningar.
När kvaliteten varierar kraftigt mellan kommuner trots liknande lagstiftning och ekonomiska förutsättningar brukar förklaringen oftare finnas i:
- ledarskap
- organisation
- arbetsformer
- uppföljning
- kontinuitet
än hos enskilda undersköterskor eller vårdbiträden.
Politiken har ett ansvar
En central kritik har varit att delar av den politiska ledningen (M+S) strävar efter att förklara problemen snarare än lösa dem.
Kommunpolitikers uppgift borde inte vara att försvara verksamheter när resultaten är svaga utan att fråga:
- Varför fungerar det inte?
- Vad gör andra kommuner bättre?
- Vilka förändringar krävs?
Objektiviteten måste ligga i att utgå från resultaten, inte från vem som driver verksamheten.
Möjliga vägar framåt
De reformer som återkommit i diskussionerna är bland annat:
- tydligare kvalitetsuppföljning
- starkare ledarskap och ansvarskedjor
- ökad personalkontinuitet för brukarna
- större inflytande för personalen
- högre personaltäthet där behov finns
- återinförd valfrihet (LOV) i hemtjänsten
- lika villkor mellan kommunala och privata utförare
- öppna jämförelser med de bäst presterande kommunerna
Grundtanken måste ju vara att äldreomsorgen ska bedömas efter hur den fungerar för de äldre – inte efter organisationsmodell eller ideologiska preferenser.